mysanamren.blogg.se

Lugn och en chans att andas är precis det jag har fått nu under jul, vi börjande resan mot västerviks slott på julaftons morgon och anlände dit lagom till jullunchen. Vi myste in oss i våra stugor tillsammans med glögg, julgodis, musik och en härlig stämning. Det vi gjorde sedan var att ta en promenad till Slottets gym där vi tog det lugnt och tränade bara för nöjets skull. Dagen gick snabbt och vips satt vi där vid julbordet och åt alldeles för mycket mat, men vad är julen utan för tighta byxor och matyrsel. 

 

Vi fick en chock, vi som har väntat så länge på snön och sen kom den på självaste julafton. Vi fick en stjärnklar himmel och snö. Julen kunde inte blivit mycket bättre. Jag är så glad över den familj jag har, trots att den är splittrad och har sina sprickor så är det den bästa familjen. Det kopplingen vi har är svår att förstöra, och jag känner mig för en gång skull verkligen trygg.

 

                                                                                  Lugn och ro, det var detta jag behövde. 

 

Jag är så trött på alla krav, alla jävla åsikter och ord som bara gör så att jag får ångest, jag tänker inte lägga ner energi på att skapa ett välformulerat blog inlägg i dag utan jag måste bara få ur mig all skit! Jag är så jävla trött på att känna ångest varje dag, det gör så frukstansvärt jävla ont. Jag får inte bort det! det förvinner inte! Min kropp börjar ge upp, jag kan inte hantera någonting just nu så det psykiska börjat ta över det fysiska. Jag svimmar stup i kvarten, jag mår i alla när jag vaknar och mår så tills jag somnar, om jag nu över i huvud taget kan somna!? Jag mår konstant dåligt och det tar så extremt mkt på mina krafter, jag trodde aldrig det skulle gå så här långt men jag trodde fel. Det värsta av allt är att jag har satt mig i denna sists själv, detta är självförvållat! Jag kan inte ändra på det utan jag är där jag är och jag kommer inte ur det! 

 

Jag behöver skrika, slå, förstöra, gråta och bara få ur mig allt men det går inte, jag kan inte. Det här slutar endast med att jag blir mer ledsen, jag sårar mig och jag sårar andra. Jag har förlorat så jävla många på min resa och jag klarar inte av att förlora fler. Fan va värdelös! Detta inlägg lär jag ta bort. 

Jag är fylld med så mycket saknad, längtan och minnen som jag verkligen vill återuppleva! Det jag syftar på nu är USA, Florida, Tampa bay. Det va ett minne för livet, något jag aldrig kommer glömma och ett ställe jag med hela mitt hjärta älskar. Jag har endast sett en bråkdel av USA:s stora yta, jag började hela resan med att åka igenom New Yorks förorter i ett minibuss, och avslutade den i det varma och vackra Florida. Vi besökte många delar av denna delstat och jag kan säga att jag älskade varenda del av den. Jag tog mina egna äventyr i Tampa bays områden, jag sprang genom förorter och upptäckte många roliga och mystiska vägar. Konstigt nog var jag inte orolig för vad som kunde hända, jag var inte rädd för något och jag tror det var de som gjorde att jag började älska denna del av världen, inget skrämde mig och jag kände bara att jag kunde vara jag, inget stod i vägen utan jag kunde växa som människa! 

 

Jag var på andra sidan jorden, flera hundra mil från alla problem hemma i Sverige. Jag flydde, jag rymde och jag mådde bra. Jag har länge nu funderat på att rymma igen fast på heltid, inte återvända utan stanna kvar på den plats jag mår som bäst på. Men under all denna tid av funderingar och tankar så tror jag inte längre på att fly, jag tror att problemen sakta men säkert kommer komma ikapp. Jag har tagit beslutet att växa upp, bygga upp mig som människa och hitta rätt väg i livet innan jag flyr från Sverige, jag måste skapa mig en stadig grund annars kommer minsta lilla vindpust bryta ner det jag har byggt upp. Min resa har börjat, och jag bygger för var dag som går. Jag är fylld med saknad, längtan och minnen men det jag vet är att jag kommer skapa nya minnen att sakna och längta efter. Jag har inte bråttom. 

 

 

 

Att hitta den rätta men i helt fel tillfälle är det många som går igenom. Det är lätt att tro att det är en själv det är fel på, att det är en själv som förstör allt, att det är en själv som är orsaken till att just denna relation inte håller trots den djupa kärlek man har till varandra. 

 

Jag var kär, upp över öronen förälskad, jag var blind av kärleken och jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom. Där kom problemet, jag kunde inte se mig själv i en värld utan denna kille och det är helt fel. Jag hade ett liv innan och jag var för naiv för att tänka på ett liv efter. Jag föll för denna person i en knepig period i mitt liv och han byggde upp mitt liv åt mig, han var min pelare, mina byggstenar och det var han, inte jag som gjorde mig hel. Jag var då mer honom än vad jag var mig själv. Efter ett tag fungerande inte något längre för att mina problem blev hans, mina dåliga dagar gick ut över honom och det tog slut. Jag slets från något jag var trygg i, från någon som var jag, eller var det jag som var honom? Jag var nu tvungen att bryta sönder mig från grund och botten igen för att bygga upp mig själv till mig och ingenannan, detta var något jag skulle ha gjort från första början. 

 

Nu är jag här igen, jag är fortfarande inte hel och föll nyligen för en person, han var min klippa men jag var för rädd för att det skulle bli samma visa igen så jag avvisade honom. Det här med att falla för en person i helt fel tillfälle är inget som bör hände, men det händer, jag blir arg på mig själv pågrund utav mig själv!Men nu är allt upp till mig, vill jag ha tillbaka denna person krävs det att jag får tillbaka mig själv först, jag är på god väg! Livet är en dans på rosor, men en dans med JÄVLIGT svåra steg.

 

 

 

Kämpar för livet, springer genom mörkret, slår genom vägg efter vägg, gräver djupare och djupare, letar febrilt efter stopknappen men den finns inte där, jag finner aldrig vägen ur mörkret och de där väggarna blir bara fler och fler. 

 

Idag sitter jag hemma hos min mamma, jag har inte varit här på ca 3 veckor och direkt när jag steg innanför dörren förstod jag varför, det har varit en gömd skräck inom mig, jag har byggt upp ett hat mot detta hus, mot denna miljö och dessa människor. Min mamma kommer jag alltid att älska men miljön hon lever i kommer jag nog aldrig kunna hantera, allt här bryter ner mig, ger mig osäkerhet, får mig otrygg men ändå tog jag mig hit idag. 

 

Ibland måste man, trots skräcken, gå emot sina rädslor för att egentligen förstå vad det är man är rädd för. Som jag kan säga att jag är rädd för vatten, men är det vattnet jag är rädd för eller är det fiskarna där nere i djupet, det okända som simmar där nere, den mörka bottnen, olyckorna som har hänt i de stora vågorna eller är det något helt annat? För att arbeta bort en rädsla så är det de första man måste göra, men måste klura ut vad det är som skapar den terror man känner. Min vattenskräck beror endast på en olycka som egentligen inte har med mig att göra, olyckan handlar om min mammas bror och detta hände när han var i min ålder. Jag har sedan liten hört denna historia flera gånger och det byggde upp en skräck. Jag har nu tagit tag i denna skrämsel, pratat om den, visat varför ja är rädd, och med hjälp av mitt tillkännagivande håller min rädsla nu på att försvinna. 

 

Jag måste nu lösa nästa problem, jag kan om jag vill. Det vet jag. 

 

 

 

Träningsmotivation är något som, i alla fall för mig, varierar väldigt mycket. Vart jag får motivationen från är en salig blandning av allt möjligt. För tillfället tränar jag upp mot sex gånger i veckan, ibland mer ibland mindre. Jag hade en period för cirka 7-8 månader sedan då jag kände mig tvingad till att träna sex dagar i veckan, gjorde jag inte det braka det mörkaste helvetet lös i mitt huvud samt att mitt samvete var det sämsta av de sämsta. Efter denna period var inte träningen något roligt längre, det kändes som ett straff och inte som en belöning. Efter detta tog jag en träningspaus på ca fyra veckor, dessa fyra veckor bestod av en inre kamp mot min ångest men genom denna kamp fick jag upp intresset för träning igen. Nu här idag så tränar jag när jag själv vill, jag blir stolt över mig själv när jag har tränat 6 ggr samma vecka men jag blir inte mindre stolt över att jag endast har 3 ggr, det jag blir stolt över är inte antalt träningspass utan att jag kan göra på detta sett utan det dåliga samvetet. Jag kan lova, träning blir mycket roligare när det inte är ett tvång. Belöning är med viktigt, vill jag äta en glass klockan tolv på en tisdag eftermiddag då gör jag det. 

 

Det jag får motivation ifrån är, bilder (dock inte på pinnsmala tjejer utan bilder som visar sanningen med träning), recept på nyttig mat, att gå runt i en affär och lägga ner nya och nyttiga saker i varukorgen, en helg full med onyttigheter, fantasifulla och kreativa träningspass, miljöombyte, snygg och fräscha träningskläder och självklart mina mål jag har satt upp.

 

Men det viktigaste, träna aldrig för någon annas skull än din egen! 

 

 

19 dagar kvar till jul och det känns att Julafton närmar sig med stormsteg. För varje dag ser jag eller får jag vara med om något nytt "julpåhitt", jag klagar verkligen inte på detta eftersom jag älskar julen och dess överaskningar. Igår var hela stan fylld med tjejer och killar utklädda till tomtenissar, de gick runt med plingklockor och delade ut choklad samt att hela city hade Julklappskväll där alla butiker hade olika reor. Jag fyndade en vinterjacka, äntligen!

 

Rätt eller fel? Jag har de närmaste veckorna stått inför ett känslomässigt val, det har varit mycket att tänka på och allt har skapat ett virrvarr i mitt huvud. Jag tycker inte om att ställas inför val, det spelar ingen roll vad valet innebär. Det kan handla om att välja frukost, eller pålägg på mackan man vet inte om det är rätt eller fel förens man har gjort sitt val och sett eller känt resultatet. Jag ogillar att inte veta, jag ogillar osäkerheten som uppstår "tänk om jag väljer fel, tänk om allt blir dåligt, tänk om jag ångrar mig och det är försent?". Jag har nu idag gjort valet jag har väntat på att jag ska göra, nu återsår det och se resultatet och tro mig, det är hemskt skrämmande.

 

(Jag kanske helt enkelt villa ha ost på mackan och inte skinka men det kommer jag inte få reda på förens mackan är uppäten, metafor)

 

 

 

Första advent, nu kan man säga att julen är på ingång. Imorgon startar nedräknngen mot julafton tillsammans med årets julkalender och dagar fyllda med lussebuller, julmust, pepparkakor och julaktiviteter. Jag kan utan tvekan säga att jul är den högtid jag i år har sett fram emot mest, jag har tidigare år varit rädd för julen eftersom jag inte sedan barn kännt julkänslor men i år har julkänslorna brusat ut inom och skapat sådan otrolig lycka!

 

Jag har bokat in det mesta nu dessa 24 dagar innan Jul. Jag ska gå på julmarknad, äta julbord, se julfilmer, ha en glöggkväll med mina vänner, fira lilljul med mina närmsta och mycket mer. Jag ska fylla varje dag med ett nytt äventyr och jag börjar imorgon! Jag ska först uträtta det jag måste, studier, matlagning och nödvändigheter men sen på kvällen ska jag faktsikt sätta mig och tillverka årets julkort!

 

Att jag kommer göra något som har med julen att göra varje dag kommer vara som min egen julkalender, jag har nämligen inte köpt någon så kallad luckkalender i år utan jag kommer att skapa min egen, genom fantasi och kreativitet! Önska mig lycka till, det lär trots allt behövas! 

 

 

NEJ. 

 

Jag har inte skrivt på så länge, jag vet. Jag har inte haft bloggtorka som många uttrycker det utan jag har helt enkelt bara levt mitt liv utan att lägga tankar och tid på hur jag ska kunna skriva ner det i ord. Det är så mycket som har snurrat runt som en storm i mitt huvud de senaste veckorna och orden räckte inte till, eller de nådde inte riktigt fram för att kunna skapa ett ordentligt skrivet inlägg. 

 

Jag är rädd, jag vet inte vad jag är rädd för. Kanske är det allt det nya, eller så är det att jag inte riktigt vill släppa det gamla. Jag är påväg ur en sjukdom som har styrt mitt liv de senaste åren och det skrämmer mig. Sjukdomen har fått mig att ständigt ha kontroll över mitt liv, men nu när jag måste släppa den kontrollen släpper jag även en del av den stadiga punkt jag själv har lyckats bygga upp, en punkt som inte har varit frisk men en punkt som har räddat mig genom många svåra situationer. 

 

Jag tror nu, här och nu, att jag kommer bli frisk. Detta trodde jag inte för några veckor seden. De senaste åren har varit "ett steg fram tre steg tillbaka" men nu är det de omvända. Jag tar tar flera steg framåt varje dag men tillslut faller jag tillbaka, jag backar, tar ett steg tillbaka och jag antar att det steget tillbaka är idag.

 

Idag tillåter jag mig själv att säga NEJ till livet, men imorgon måste jag återigen bygga upp mig själv för att tillslut kunna bygga upp den där punkten igen, fast nu en frisk punkt. 

 

Som inläggets överskrift säger är det i högtid med oktoberfest och för mig gäller det imorgon då kunskapsgymnasiets eventgrupp anordnar en ölfest med högt tryck! Det ska bli mycket roligt samt att jag själv faktiskt har varit med att anordna denna fest så blir den under förväntan har jag ingen annan att skylla än mig själv! 

 

Men vad är Oktoberfest egentligen? Jag hade ingen aning förens jag använde det klassiska svaret på allt, google. Festen är från start grundad i Tyskland då de firade skörden, den hette då skördefest och man drack endast egengjord öl som man bryggt av sitt egna skördade vete men nu är det mycket större. Det har blivit i en tradition i både Tyskland och stora delar av världen att klä ut sig, dricka öl och festa dag ut och dag in under oktobers första dagar. Vår fest varar dock bara under fredagnatten men vad gör det, ingenting för att under de timmarna kommer festen vara helt otrolig!

 

Nu ska jag försöka sova, är exalterad som ett barn på julafton! På tal om julafton, det är endast 83 dagar kvar, inte ens tre månader! Jag börjar bli spänd på julens överraskningar! 

 

Godnatt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan börja med att säga att det här med bloggen kanske från början inte var en av mina bästa och mest framgångsrika idéer men det har nu utvecklats sig till något som får mig på andra tankar, bra tankar. Men om man tänker efter, inga idéer är speciellt hundraprocentigt säkra på att de kommer gå att genomföra, att de kommer att bli bra eller att det kommer ge mig eller personer runt omkring mig en posetiveffekt. Ibland kanske man även slänger viktiga tankar och planer rakt ner i sopsäcken istället för att ge dem ett försök, varför gör man ens så? 

 

Brinner man för något så är det mer än VÄRT att verkligen försöka genomföra dem, jag kan ta konst som ett av mina exempel (eller kan jag ens säga konst..?) Jag ritar dag ut, dag in, timme efter timme och jag kan aldrig få nog. Allt jag gör är som en teckning, behöver jag förstå något så ritar jag, förklarar jag något så ritar jag, ja vad mer behöver jag säga. Mitt liv består av pennor och papper. Men vad gör jag med detta, Ingenting uppriktigt talat. men jag väntar på den dagen jag kan använda konst i mitt yrke, oavsett om det är i matlagning, design, målare eller snickare. När jag väl får mitt framtida arbete så ska jag se till att mina idéer och tankar kommer fram på ett konstnärligt sätt för det är den personen jag är, och varför ska jag ändra på det? 

 

Som man märker lätt med mina blogginlägg är att jag har lätt att virra ut på fel spår, att inte riktigt får fram det jag verkligen vill få uppmärksammat.  Men det jag vill ha sagt med detta inlägg är, snälla låt inte någon stå i vägen för det du vill. Sätt dina idéer först, det är klart att du ska lyssna på andra men du kommer alltid va den viktigaste personen i ditt liv. Visst det kanske kommer ta tid att genomföra något med den tiden kommer flyga förbi ändå så ta vara på den. 

 

Godnatt. 

 

 

 

 

 

Godmorgon!

 

Idag är det definitivt en bra dag!

 

Jag vaknade upp hos min syster på en alldeles för liten madrass, min rygg värkte och mitt huvud dunkade MEN jag vaknade upp till tre glada systerbarn. Jag gick upp och fick order om att passa mellanbarnet medan den äldsta skulle till skolan. Jag fick så mycket glädje av denna lilla person så snabbt. Det finns verkligen inga stora problem när man är så liten (Snart 3 år), det största problemet nu på morgonen var om vi skulle se mussepigg och hans vänner eller Knatte, Fnatte och Tjatte på äventyr. Problemfria dagar får jag endast här hos min syster eller möjligtvis med min bästavän, det är så skönt att komma bort från vardagsstressen när den är som värst. 

 

Som jag har nämt i tidigare inlägg är kylan som kommer nu när hösten är i full gång, som man märker tycker jag inte om att frysa utan stannar hellre i min varma säng men nu kommer återigen ett stort MEN. Hösten är så mycket mer än bara kyla och jobbigheter. Jag blir så lycklig av vackra höstträd i alla världens färger, varma drycker och nybakta bullar, Stora lövhögar som bara skriker "Hoppa i mig" och stora mysiga tröjor, vantar, halsdukar och bara få känna sig mysig hela dagen. Mörkret har även sin charm eftersom att en filmkväll eller till och med en pluggkväll kan bli underbar om man tänder ljus, kokar en STOR kopp tee och kurar ihop sig i hemmets mysigaste filt medan mörkret kommer närmre. Så hösten är inte alls bara pest och pina, det gäller bara att intala sig själv att denna årstid är likabra som alla andra, hösten har en egen identitet och egna egenskaper det viktiga är bara att lära sig att älska dess "personlighet" 

 

Vad jag gör när mörket känns jobbigt. 

 

1. Jag fyller hela rummet med ljus, varenda byrå, skåpshylla, fönsterbräde och dylikt täcker jag med ljus! sätter på en mysig höslista på spotify (eller bara favoritlistan) och kryper sedan ner i sängen, soffan ja där jag känner mig mest hemma och lugn.

 

2. Jag kan ringa en vän be henne eller honom att komma över om jag inte själv åker dit, spelar kort, pratar om framtidens planer och bara mår bra tillsammans med någon annan. 

 

3. Jag älskar att baka och lagamat, jag är tyvärr inte så mycket för att äta det jag gör men jag älskar att överraska! Jag brukar laga en middag till mig och min pappa eller till en vän, dukar fram fint och gör dem glada. Ett leende i höstmörkret kan vara bland det bästa! 

 

4. Jag ritar, kluddrar, målar, doodlar, ja allt som har med en penna och ett papper att göra. Jag ritar mina drömmar, min fantasi. Mycket färger är mitt tema! 

 

 

 

Vakna, kollar klockan, upptäcker att man är sen till bussen, kollar tillbaka på sängen, upptäcker att det är iskallt ute, kryper ner i sängen igen för att suga upp lite värme, somnar om och bryr sig sedan inte om konsekvenserna.

 

Detta var min morgon, likt många andra. Det som var ett framsteg idag var att jag orkade ta mig till skolan, dock va klockan fem på kvällen men jag tog mig dit och skrev ett prov. Vet ni vad jag älskar med det? Jag menar inte att skriva prov utan att göra något som man igentligen inte orkar, att ta sig igenom det och lättnaden man känner efteråt, glädjen och styrkan man känner och det är man fan värd att känna! Jag är stolt över att jag tog mig in och skrev provet jag egentligen inte skulle skrivit! ("Hejja mig") 

 

Jag har, som tidigare inlägg, tänkt mycket på jul! Jag har bestämt mig för att satsa på inslagningar i år. Jag älskar verkligen att pyssla och trixa med olika inslagningspapper och jag brukar även köra på temat "man tager vad man haver". Det många glömmer är att det går att slå in med allt! Det kan bli lika snyggt att slå in med en tidning, en plastpåse, vanligt vitt A4 papper som det är att slå in med överbetalt inslagningspapper från affären. Jag kommer så småning om visa vad jag menar (Men det får vänta, trots min otålighet) I år funderar jag även på att ta en tripp till Ullared och köpa en hel del julklappar, det är billigt (billigt är bra, billigt är underbart!) Plus att jag tycker ärligt sagt att det är roligare att köpa mycket små grejer så att man får mycket fler klappar än att köpa en stor dyr sak till varje person. (Det stinker fattigdom över hela detta stycke) 

 

 

 

Jag kommer nu spy ut mycket av den jobbiga röran jag har inom mig samt visa vad jag vill. Jag varnar för ett mycket personligt inlägg. 

 

Jag kan inte sätta ett datum på när allt började, jag kan inte förklara varför det skedde, det var fel ordval, varför denna sjukdom "byggde bo" inuti mitt huvud, min kropp. Jag skulle säga att allt började för kanske 3, kanske 4 år sedan men jag är inte säker, mycket av allt har försvunit från mitt huvud, de mesta är en enda dimmig sörja av helvete men allt har en början. De är så många som är deprimerade och jag är en i gänget, denna lilla depression växte till något annat och fick mig att hata mat, eller nej nu blev det fel igen, att hata KALORIER. Många och även jag har frågat mig hur man kan hata något som håller en vid liv, och svaret på den frågan kan jag tyvärr inte ge er eftersom jag själv inte vet. 

 

Mitt liv består av två personer, nu låter det som att jag tror att jag är två olika personer men jag kommer att förklara vad jag menar med det här nu. Jag är jag, Mysan samt att jag är en ätstörning. Det må låta konstigt men ibland så är jag Mysan med en bit av ätstörning men oftast nu förtiden är jag en ätstörning med en liten, nästan onsynlig bit av Mysan. Jag vet egentligen hur sjukt det är att inte äta, spy upp mat och träna som en dåre men min ätstörning vet inte det. Skulle en vän till mig ställa sig framför mig och berätta det jag nu berättar skulle jag ge personen en rak höger. INGEN är värd att vara bunden vid ordet kalorier INGEN. Men ändå är det de liv jag har valt åt mig själv. 

 

Det här var första gången jag nämde något om min "sjukdom" (kan man säga att det är det..?) Jag kanske kommer att fortsätta med det för att få ut mig sörjan. 

 

Som jag ser på det nu vill jag inte bli frisk, jag vill fortsätta tänka på mat, på träning och på kroppsideal eftersom jag har mina mål. Jag inspireras av pinsmala personer som inte äter något, personer som besvisar att man kan leva utan att äta men som jag skrev i andra stycket, allt har en början vilket även måste resultera till ett slut. 

 

Godnatt. 

 

 

Jag ställer mig frågan varje morgon nu för tiden om jag verkligen orkar ställa mig upp, ta på mig kläder, sminka mig för att sedan gå ut i kylan.. den eviga kylan som aldrig slutar. De flesta dagar nu för tiden har jag svarat nej på den frågan och stannat i min varma trygga säng där ingen kan skada mig. Sängen är min borg, min mur för verkligheten eftersom det är där jag känner mig säker. Jag älskar att ligga kvar i sängen hela dagen, varken gå upp för att äta eller dricka bara ligga där, tänka, rita, se på film och andas. 

 

Högen med läxor växer som ogräs, jag gör hemuppgifter varje dag med det växer fortare än vad jag kan klippa ner det. Jag sitter just nu och funderar över det här med skolan, jag funderar inte själv utan jag har faktiskt min bästa vän i öronen medan jag skriver. Undrar vad som händer om man faktiskt hoppar av gymnasiet? kan man klara sig ändå? Jag skulle nog säga att det beror på vem man frågar, frågar man min syster, som hoppade av gymnasiet år två, så skulle hon säga absolut. Hon är den som faktiskt är mest framgångsrik i min familj och den som nu idag har det bästa utbildningen. Skulle man ställa frågan till mig själv så skulle jag säga nej, jag har inte modet att ta steget ut mot avgrunden. MEN VA FAN. MAN UP. TRO PÅ DIG SJÄLV. Jag hoppas att den dagen snart kommer, den dagen jag är tillräckligt modig för att ta tag i mitt liv med mina egna händer, att säga till mig själv att "Jag  klarar det här"

 

Nu måste jag gå, nu måste jag sluta skriva. Men jag kan säga att skriva av sig sina känslor är något bland det bästa, men det fungerar bara när man själv vill och just därför är denna blogg för mig. Jag gör det här för min egen skull :D 

 

 

Lycka! Jag har utan problem klarat mig egenom dagens prov! Jag tog mig till skolan trots alla om och men, men jag lyckades och det känns helt otroligt. Sitter just nu på mitt rum, tittar på en film och försökte äta lite men jag fick halva mackan i håret samt att jag skar upp hela munnen på en konservburk och inte nog med det känns det som att jag har ett sågverk i halsen (JAG HAR INTE TID ATT BLI SJUK) */Panik/* 

 

Pappa har fått bokningskvittot på vår fantasijul på Gränsö slott. Jag har inte på många år sätt fram emot julen, det har till mestadels endast varit hemskt och jobbigt. De där barnsliga julkänslorna man hade som ung fanns inte längre kvar och jultomte, julgran, pynt, pyssel, mat och julklappar var ett enda stort skämt sedan kom pappa och sa att han hade bokat jul på ett hotell i Västervik. Jag kommer slippa julstressen, ångesten över storstädning, ångesten över att allt ska va perfekt! Jag kommer få julen serverad på ett silverfat. 

 

Idag har jag vänt handen mot studierna och vinkat och sagt hejdå, sådana dagar behövs ibland och trots att jag är inne i en av de stressigaste perioderna i mitt liv har jag faktiskt kunnat andas ut ikväll trots mina misslyckanden med maten. Godnatt 

 

Godmorgon! 

 

Det blev inte många timmars sömn i natt, att vakna av mardrömmar om ekvationssystem och kordinater trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om men ack, det sprack. Jag satt uppe länge och försökte få in alla lagar och regler om matten i mitt huvud men jag tror inte mycket fastande. Jag ber och hoppas att provet kommer flyta på hyfsat trots alla motgångar denna och förra veckan. Ibland brister det, man får dippar i livet. Jag fick en dal, som mamma brukar säga. Ibland är man uppe på de högsta bergen men ibland även djupt nere i de djupa dalarna. Jag ramla ner från mitt stadiga berg för många år sedan nu och jag har försökt att klättra uppåt men konstigt nog har det aldrig blivit så stabilt som det en gång var, utan stabiliteten så ramlar jag lättare ner i en gröt av sorg och oro. Denna gröt är gletig, vidrig och svår att komma ur, man sitter fast! Det är som en vägg, en vägg man alltid måste slå igenom för att komma någon vart, om jag tar plugget som exempel. För att jag ska kunna studera och lära mig något så behöver jag ta itu med den där JÄVLA väggen först, varje dag! Efter ett tag så klarar inte kroppen och huvudet detta längre och man bara skiter i allt, som jag har börjat gjort nu. Jag somnar när det blir för jobbigt, det är inget jag bestämmer utan det är min kropp som stänger av allt. Allt detta gör mig så arg! 

 

                               Men nu ska jag ta mig itu med dagens första jobbiga uppgift, komma upp ur sängen! Önska mig lycka till. 

 

 

 

 

Sitter för tillfället och tragglar mig igenom varje sida i matteboken, varje föreläsingsfilm på youtube och alla miljoner antekningar om just mattematik. Det är det som krävs för att jag ska klara matteprovet imorgon..! Dum som jag är har jag skjutit på pluggandet den senaste veckan. Jag antar att det beror på att mitt huvud är som potatismos och att min kropp är beroende av sömn för tillfället. Stressen i skolan är redan hög och jag är inte ens halvägs in i andra året på gymnasitet, min stora fråga till mig själv varje dag nu för tiden är "Vad i helvete har jag gett mig in på" Men svaret på den frågan får jag med varje dag. Jag blir påmind om att det är just dessa år som sätter nivån på vilken framtid jag ska få, det är sjukt att säga men det är lika sjukt som det är sant. 

 

Jag har gått runt hela dagen och funderat på en sak jag verkligen vill göra, att åka på matresa i Europa eller Australien. Jag har någon dold fetish på matlagning..! Jag har sedan litet tittat på matprogram som de vore barnprogram och sitter nu idag hellre och tittar på Masterchef Australia än vad jag ser på PH och Big Brother. Jag pratade med min mamma idag om att faktiskt ta ett sabbats år från gymnasiet, studera i allafall ett halvår utomlands samt lära mig matkultur och sedan komma tillbaka och gå om tvåan, men det är bara en dröm. Mamma sa att det skulle fungera om vi hade de pengar som krävdes, men pengar växer inte på träd så jag får helt enkelt nöja mig med svenskmatkultur och skolstress några år till. 

 

Detta var min pluggpaus och jag ska nu återgå till matten, Godnatt. 

 

Jag kommer starta inlägget med egna åsikter om någon vädligt aktuellt just nu, valet. Jag sitter själv inte och kollar på valvakan för att det är en enda stor röra av katastrof..! Något som skrämmer mig är den höga procenten röster på SD, i och med att vi har yttrandefrihet samt tryckfrihet i Sverige tänker jag nu klaga och bli arg på detta! Som valet visar är det redan 13-14 % av Sveriges befolkning som stödjer denna rasistpolitik. För första gången har jag satt mig in i politikens krångliga värld och insett hur stor makt vi som befolkning har på Sveriges framtid. SD har stort inflytande på många av oss, kanske tack vara Jimmie Åkesson som faktiskt är en bra talare men det han säger stämmer verkligen inte överrens med det partiet gör. De som jag har talat med som faktiskt stödjer detta helvetesparti har bara uttryckt sig genom dessa ord "Hans åsikter är bra och han har inget alls emot invandrare och utlänska människor endast hur vi som land behandlar invandringen) JAAAA men Hitler sa inte heller att han skulle försöka förinta en hel religion men han var nära på att lyckas? Vill vi leva i ett nytt natzityskland där "vi" ska hata andra människor, där vi delar in olika folkgrupper i raser och där andra anses vara värda mer endast progrund av ursprung? NEJ TACK.

 

Annars idag, förutom att uttryckt mina åsikter högt, så har jag pluggat samt tittat på film. Jag slocknade i min säng runt fyra på eftermiddagen och vaknade upp runt åtta tröttare än vad jag var när jag somnade (typiskt..) Imorgon inleder vi dagen med prov och sedan tar jag en tur till gymmet för att springa och träna av all ilska. men nu ska jag sova, godnatt helvets Sverige! 

 

Jag sitter just nu i min säng och funderar över livet. Dagen har gått från kass till helt otroligt underbar, det är konstigt hur hela livet bara åker upp och ner som en enda stor berg och dal bana? Det är som att man lever i en dramafilm varje dag, alltid lite ledsamhet, glädje samt ilska, en blandning av allt! Den började tidigt på morgonen med att mina systerbarn skrek och ville äta frukost, se på tv, leka med dokor, fläta mitt hår, bestiga mout everest..?

Tiden rusade på rätt hastigt under tiden jag var hemma hos min syster fram tills jag blev upplockad av min egna chufför, mamma, som tog mig till mat affären för att handla. 

 

Nu kommer dagens dipp, DET VAR HEMSKT ATT HANDLA..! Jag bröt ihop av ingen anledning i affären hållandes en vattenmelon. Yes, där stod jag, 17 år och tjutandes som ett barn vars glass föll i marken och allt detta av ingen anledning? 

 

Jag kom hem, packade upp mina saker för att förbereda en pluggkväll då jag fick erbjudande att åka in och träffa ett gäng härliga vänner och såklart tackade jag ja. Vi grillade, åt gott, skrattade och hade så mycket trevligt. Älskar att känna den glädjen som man får av just gemenskap!

 

Sammanfattning av dagen

Ilska (irritaton) - Att känna fem minuter efter att man har vaknat att man var piggare innan man somna.. 

Ledsamhet -  Någon sorts ångest slog mig mitt bland folk och jag fyllde hela willys med floder av tårar. 

Glädje - Jag skrattade så att jag blev helt varm i kroppen tack vare underbara människor! 

 

Nu får vi se vat jag tar vägen såhär 03:35 på natten, åker möjligtvis in till stan igen! Godnatt