16 september 2014
Godmorgon!
Det blev inte många timmars sömn i natt, att vakna av mardrömmar om ekvationssystem och kordinater trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om men ack, det sprack. Jag satt uppe länge och försökte få in alla lagar och regler om matten i mitt huvud men jag tror inte mycket fastande. Jag ber och hoppas att provet kommer flyta på hyfsat trots alla motgångar denna och förra veckan. Ibland brister det, man får dippar i livet. Jag fick en dal, som mamma brukar säga. Ibland är man uppe på de högsta bergen men ibland även djupt nere i de djupa dalarna. Jag ramla ner från mitt stadiga berg för många år sedan nu och jag har försökt att klättra uppåt men konstigt nog har det aldrig blivit så stabilt som det en gång var, utan stabiliteten så ramlar jag lättare ner i en gröt av sorg och oro. Denna gröt är gletig, vidrig och svår att komma ur, man sitter fast! Det är som en vägg, en vägg man alltid måste slå igenom för att komma någon vart, om jag tar plugget som exempel. För att jag ska kunna studera och lära mig något så behöver jag ta itu med den där JÄVLA väggen först, varje dag! Efter ett tag så klarar inte kroppen och huvudet detta längre och man bara skiter i allt, som jag har börjat gjort nu. Jag somnar när det blir för jobbigt, det är inget jag bestämmer utan det är min kropp som stänger av allt. Allt detta gör mig så arg!
Men nu ska jag ta mig itu med dagens första jobbiga uppgift, komma upp ur sängen! Önska mig lycka till.
